En rysk historia, Stockholm 2015
Detta är en bok av självbiografisk karaktär, med det är inte en regelrätt självbiografi. I en sådan hade penseldragen varit bredare, färgskalan brokigare och persongalleriet rikare. Vänner, bekanta, kolleger, läsefrukter, resor, med mera finns bara med i den utsträckning som de omfattas av bokens titel: En rysk historia.
När jag försökte komma på en genrebeteckning för boken kunde jag inte finna någon som passade. Om det hade rört sig om fiktion hade ”bildningsroman” kanske kunnat fungera. Men boken är ingen roman utan berättar om verkliga erfarenheter, händelser och möten – vilket inte innebär att alla som har spelat en roll i ”min ryska historia” finns med i den. Orsakerna till det är huvudsakligen berättartekniska, stilistiska. När jag började skriva visste jag inte hur berättelsen skulle utveckla sig; den skrev sig, som berättelser brukar, under arbetets gång. Om energin som styr berättarflödet velat annorlunda hade också berättelsen letat sig fram längs delvis andra vägar. Men jag följde flödet i min penna – en Parker -51 som Lili Brik fick i present av Roman Jakobson och som jag ärvde efter henne.
”Om Jangfeldts mästerliga Majakovskij-bok ’Med livet som insats’ skrev Augustprisjuryn att det var en biografi i internationell klass där texten pulserade av liv. Här kommer nu mera i samma stil.” (Ulrika Kärnborg, Expressen)
”Avsnitten om Lili Brik och tiden i Moskva på 1970-talet i … Bengt Jangfeldts nya, självbiografiska bok En rysk historia är verkligt spännande. De bär på det mystiska, nästan sagoaktiga skimmer som vilade över livet i de ryska dissidenternas kulturvärld de åren …” (Lars Linder, Dagens Nyheter)