Den trettonde aposteln: Ryska essäer och synpunkter, Stockholm 1995
Bokens titel är hämtad från Majakovskijs dikt ”Ett moln i byxor”, där han framställer sig som ”den trettonde aposteln”– en symbol för poeten som likt Kristus hånas av hopen och förföljs av makten. Samma känsla av utanförskap möter vi hos många ryska poeter, exempelvis Tsvetajeva, Mandelstam, Brodsky. Även om känslan av främlingskap är utmärkande inte bara för ryssar har den alltid tagit sig särskilt dramatiska uttryck i Ryssland. Där är det inte kokainmissbruk eller sedlighetsrättegångar som ändar en diktares karriär eller liv utan nackskott och repstumpar eller, under mer ”vegetariska perioder”, tåg-, båt- eller flygresor med enkel biljett.
”Den trettonde aposteln” kan också ses som en metafor för Ryssland, landet som alltid stått utanför förbundet av nationer och som, åtminstone med en sida av sin identitet, länge strävat efter att få bli upptaget som en likvärdig medlem av världssamfundet.
”Jangfeldts kunskaper är bitvis unika. Det var länge sedan man i ett svep fick veta så mycket nytt om den ryska 1900-talskulturen.” (Horace Engdahl, Dagens Nyheter)
”Bengt Jangfeldt råkar vara en äkta Rysslandsexpert, en av de få i vårt land som verkligen ansträngt sig för att förstå den ryska kulturen i hela dess vidd. … Som kulturhistoriskt inriktad slavist tillhör [han] utan tvekan en internationell elitserie.” (Torsten Kälvemark, Aftonbladet)
”Den trettonde aposteln är en flödande rik bok, närmast outtömlig.” (Ellen Mattson, Bohuslänningen)
”Med sina enorma och ofta unika kunskaper och sin synnerligen goda och medryckande berättarförmåga är Bengt Jangfeldt den bäste guiden in i 1900-talets ryska kulturhistoria.” (Björn Gunnarsson, Bonniers Litterära Magasin)
”Bland annat genom [sitt] rika persongalleri kan Den trettonde aposteln komma att fungera som något av ett standardverk för den som börjat tränga in i den komplexa och rika ryska litteratur som döljer sig bakom Dostojevskij, Tolstoj och de andra ryska klassikerna. En bättre ciceron i denna vildvuxna litterära flora än Bengt Jangfeldt har jag svårt att tänka mig.” (Mikael Nydahl, Ariel)